December månad och det jag faktiskt har fruktat för, börjar närma sig. Att fira jul utan en av de få personer som hela mitt liv funnits där och betytt mest för mig, har fått mig att vilja låtsas som ingenting, låta de röda dagarna passera som vilka dagar som helst. För vad kan en kärlekens högtid vara utan den person som för mig alltid stått som främsta symbol för all dess innebörd? Att gå igenom alla traditioner från julaftons morgon till kväll och hela tiden tvingas inse att de är förändrade, att det har dragits ifrån, minskats på dess värde. Det är ju dig jag vill önska god jul först av alla.Det var min rädsla, rädslan att inse att det faktiskt är definitivt. Att du inte längre är här, något jag fortsätter förneka. Tillsammans för alltid ändå.
Det kommer att bli en jul även i år. Förra året var mitt lyckligaste och jag kommer leva på det, men jag kommer leva även detta årets jul och du likaså. För mig finns du alltid och jag kommer känna din närvaro. Du är för alltid en del utav mig. Jag är inte rädd längre för jag har insett att lyckan över att få ha haft dig är större än någon traditionell jul någonsin kan bringa. Jag tror jag vet vad du levde ditt liv för och jag ska försöka göra detsamma, känna glädje över samma småsaker som ofta kan tyckas vara bisarra. Det är trots allt en högtid som firas till minne av ett nytt liv, det ska bli en jul jag firar med livsglädje.
Det är första advent imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar